Denna dag - ett liv...var det farbror Melker i Saltkråkan som sa så? Han var inte helt fel ute iallafall, eller om det var någon annan(Astrid Lindgren förmodligen).
Herregud, jag kommer knappt ihåg vad jag gjort de senaste dagarna. Jobbat, haft sångelever, tränat, simmat (sensommaren är tillbaka), fortsatt med min declutter-utmaning (dag 13 idag!). Får titta vad jag har fotat och se om minnet återvänder:
Just det, ja, jag har ju såklart decluttrat en och annan kökslåda. Under en låda satt ovanstående lapp. Till Husmor.... jo jo! Huset byggdes 1969, förmodligen är lappen minst lika gammal. Ska försöka komma ihåg att inte använda skurpulver :)
Det här är ett kvarter på Körsbärsvägen nära mig. Tycker det är så fint där, så mycket grönska och liksom avsides och lugnt, bort från bruset på Valhallavägen.Jag brukar ta den här "bakvägen" till och från Östra Station. Sätter igång fantasin och får mig tro att jag är i en annan stad för några minuter. Aldrig fel.
Var på kyrkogården häromdagen och planterade en liten ros. Hoppas den växer sig stark och stor. Lavendeln som fick flytta dit förra sommaren är jättestor. Min oroliga mamma kunde behöva en lavendel tänkte jag, och en ros gillar de nog båda två.
Farbror katt har fått en spruta idag. Hans lilla mage tålde inte medicinen han fick. Nu testar vi detta. Själva sprutandet gick strålande, han märkte ingenting :) Han är rätt cool och lätthanterlig. Men en känslig liten själ.
Du och jag, Tussen. Vi håller ihop tills vi inte gör det längre.
För ett par veckor sedan fick jag möjlighet att göra en professionell inspelning. Varför inte, tänkte jag. Ingen hör mig om jag aldrig hörs. Det var kul och koncentrationskrävande. Överfokuserade nästan (kändes det som iallafall) och var rätt säker på att jag såg ut som en blandning av dessa två här nedanför. Återstår att se, har inte fått det färdiga resultatet ännu. Men förmodligen kommer det se ut ungefär såhär :O
Till er som inte har rösten som arbetsinstrument kan jag tala om att det är GRÄSLIGT att lyssna på sig själv. Jag tyckte det dels lät som jag inte var riktigt klok i största allmänhet, dels som om jag satte mig på en nåldyna/tallkotte/trampade på Lego.
Ni fattar. Inte helt njutbart helt enkelt. Men, som jag skrev, ingen kommer någonsin ge mig ett sångjobb om jag inte törs höras. Så vid min ålder och med min erfarenhet så struntar jag i att jag är som en galen Disneyhäxa som sitter på en nåldyna och skuttar barfota på Lego. (eller jag struntar inte alls i det, har redan ångest, men vem minns en fegis liksom)
Avslutar här. När hela videon är klar, kanske jag länkar till den. Kanske.
Avslutar med en bild på min mat, alltid lika intressant! Va, inte? Det är iallafall linguine med burrata. Mums.
Hej hopp lingonstropp, imorgon blir det ryggpass på gymmet.
Auf wiedersehen/lesen/hören!
Kommentarer
Skicka en kommentar